Ritualer har alla kanske lite till mans, en del medvetna som att man kanske har en viss sittplats på fikarasterna och en del omedvetna tex att man alltid går med ena benet först uppför en trapp eller dyligt. Och så finns det mina ritualer inför en hemma match med AIK. Den börjar med att jag alltid tar på mig matchtröjan o samma mössa när jag far till ladan, detta oberoende om det är -45 eller +15 grader.
Sen åker jag hemmifrån senast 18.10 oavsett om någon som ska åka med eller inte har dykt upp, jag har varit alldeles för snäll tidigare o på detta sätt varit tvugen o ändra mina rutiner vilket då naturligtvis varit till nackdet för mitt lag. Jag parkerar naturligtvis min bil på samma ställe (utanför min vän Highlanders lägenhet) När jag väl kommit till templet så står jag på samma ställe på ståplats vid hemma klacken, pratar med samma människor om vad vi tror osv och i varje periodpaus så byter jag sida, och ev. om någon är med mig (vill ju stå på den sidan där målen ska komma). man pratar med samma personer om perioden som varit och vad som måste göras (på andra sidan) för man är ju självklart utbildad läktarcoach sen flera år tillbaka. I pausen mellan 1a och 2a perioden så ska oxå en kopp kaffe inhandlas med en plastsked och två sockerbitar, skeden bryts isär efter kaffet är uppdrucket till en tandpetare som då ersätter den riktiga tandpetaren i trä som jag har haft från början, bytet är en rent praktiskt grej eftersom jag oftast är så nervös att den i trä inte skulle överleva 2 perioder till iaf (jag kan ju inte ta en i pausen mellan 2a och 3e heller eftersom det är att bryta mina ritualer). Inför 3e perioden så är vi tillbaka på ursprungsplatsen och ser resterande delen av matchen klart där. Skulle AIK spela som krattor och/eller omotiverat så finns risken att jag far hem, detta är oavsett om jag har folk som åkt med mig dit eller inte, jag lämnar dom där! Detta har bara hänt ett fåtal gånger(2) och jag hoppas vid alla goda gudar som kan tänkas vara inblandad i den viktigaste matchen på 16 år för AIK att vara mig/oss nådiga. En förlust är i vanliga fall inte så farligt för jag tycker trots allt att det inte någon skam i att förlora mot ett bättre lag så länge man visar engagemang och vilja, 9-0 matchen i karlstad hade varit en typisk nu-jävlar-far-jag-hem-och-skiter-i-det-här-och-jag-vill-INTE-prata-med-någon-resten-utav-kvällen.
Nu så ska hundarna få en middags promme samt att någon form av middag intagas om jag nu inte är så illamående av nervositet som jag ibland kan vara. Sen så kan jag nog lova att ni på min blogg kan utläsa hur kvällen match mellan AIK och laget från staden där alla heter Glenn gick.
Håll nu tummarna så mitt liv kan fortsätta i en positiv anda… Jag behöver verkligen det!
