Rapport från en snart döende man
Vaknade idag för att jag fick en sådan stor lust att tillbedja den store guden GUSTAVSBERG. Tjohalian kom hem lagom till lunchprommen så hon fick knata iväg med han medans jag fortfarande plågades i sängen. Vid 16 tiden lyckades jag att ta mig upp och visa Tjohalian att pappa faktiskt var vid liv. Anna ställde upp och skjutsade Tjohalian på ridskolan eftersom en Mikke i förarstolen på en bil dagen efter en fest inte är ett vidare smart beslut. Under tiden så tog jag mig kraft till att dammsuga, laga mat och fara ut med Nero på middagspromme.
Imorgon ska jag mer eller mindre frivilligt gå med på att plåga mig till yrhetens gräns. Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag ska överleva på totalt 7,5 dl soppor samt ca 3-3,5 liter vatten per dygn i 2 veckor, det kommer inte att vara något kvar av lilla magra jag innan det är klart. Hade det inte varit för Annas brilljanta idé om att slå vad om viktminskning så hade jag kunnat sitta o äta god och nyttig mat medans jag går mer fortare än henne och ändå vinna.
Men nejdå… Svälta oss var melodin som vi ska spela tillsammans. Nu spelar det ingen roll eftersom jag kommer att vinna även denna variant av bantning och stå som vecko/slutsegrare i viktminskning iaf. Men jag börja ana att hon har ett självplågande drag i sig som skrämmer mig lite
.
Imorgon ska jag på AF o på anmäla mig igen (om jag nu har kraft till det) efter kursen samt ta en fika på stan, med det innebär en kaffe utan socker och sedan titta på alla godsaker som man inte får smaka av…inte ens en liiten tugga. Men det är nu det känns tryggt att veta att Anna står i min ringhörna och peppar mig som faan….Att ge upp!
Ska hämta en valp imorgon som ska vara här hos oss för att miljötränas o socialiseras i en vecka, Tjohalian är lyrisk och förväntansfull, precis som barn ska vara.

när jag landar mitt jobb. Men OM det funkar på mig som de andra personerna som kör med soppan så är min "lägsta vikt" helt klart inom räckhåll.


. Nu ligger han bredvid mig här vid datorn och tittar på mig anklagande. Nu ska jag be Anna göra det…Jag har inte modet längre. Det är bara att inse att någon vetrinär blir jag inte…jag gör ju bara illa djur som det verkar
