Världen enligt Mikke

Idag började dagen med att jag vaknade 07.30. Samma tid som jag egentligen skulle vara instämplad på jobbet. Var på jobbet 07.40 och hann faktiskt ta en kopp kaffe oxå innan jag låste upp butiken, det var en jämn ström med kunder och det flöt som på i ett lagom tempo. Hade dock ett par problem som krävde 1 timmes telefonsamtal med olika persioner, men summa sumarum löste det sig på ett tillfredsställande sätt.

16.00 slutade min dag och en ledig helg tog då sin början. Tjohalian o jag for direkt till min ömma moder för att käka lite middag och surra på om allt o ingenting. Vi tog en promme med våra hundar medans tjohalian såg på tv. Efter det så for vi hem, tjohalian skulle sova över hos Annas skruttefialotta. Jag såg på hockey och när den var klar så knatade jag över på en kaffe och en film.

Imorgon ska det badas på ett badhus här i kommunen och två kalas ska oxå hinnas med. Mitt stora problem är att det går två spännande kvalserie matcher på tv oxå. Jag kommer förmodligen att missa  en av dessa matcher. Med GUDs hjälp o lite tur så kanske kanalen finns där kalaset är.

Tur att dom vet hur jag är…………

Oki…Jag blev hemma idag eftersom jag inte var ett dugg bättre än igår morse, fast jag knaprat voltaren. Jag messade BigChief o sa att jag jobbar imorgon oavsett vad, jag vill ju inte bli av med mer pengar än nödvändigt. Man har ju vant sig vid en högre levnadsstandard nu serru.

Så nu ska jag lägga mig i badet och sen på värmedynan resten av dagen, det vore väl själva fan om det inte skulle bli bättre då. Tur man har en bärbar dator nu o kan roa mig ändå

Efter att alla farit hem, hunden fått sin kvällspromme så gick jag o la mig tidigt. Jag somnade en bra bit innan 24. Imorse ringde klockan vid 9.

I tanken så sa jag till mig själv

-Då är det bara att kliva upp.

När jag försökte sätta mig upp högg det till i ryggen å det grövsta och i tanken sa jag till mig själv

-Eller så inte.

Jag låg still en stund innan jag försökte på ett mindre smärtsamt sätt att ta mig upp ur sängen, det gick inte. Jag låg still ytterligare nån minut innan jag försiktigt gjorde tappert försök att rulla mig ur sängen. Det tog några minuter innan jag intagit ta-mig-bakifrån positionen med mina knän på golvet o överkroppen på sängen. För en utomstående såg jag nog ut som en homosexuell man med grå tiningar. För min ålders andandes nojja för att känna mig gammal fick sig en redig törn. Det var ett tag sen jag kände mig som en 85 årig gubbe och jag blir lika deppad varje gång. När jag sent om sider kommit mig upp på fötterna så skulle Nero få sin promme, det blev en cykeltur i sakta mak. Efter att käkat gröt så begav jag mig till jobbet, för jobba ska man oavsett, jävla moder som präntat in denna sinnessjuka inställning till att jobba.

Att gå omkring på jobbet de ca 10.000 stegen jag går varje dag på jobbet trodde jag skulle mjuka upp ryggen o att det skulle bli lättare ju längre dagen gick…. Icke sa nicke, det var lika jävla illa oavsett tidpunkt på dagen, att jag dessutom var tvungen att lasta vitvaror till kunder o släpa på precis som vanligt hjälpte inte till. Att jag är tjurig som få, och allmänt sinnesjuk när det gäller att bita ihop gör att jag vägrar ge mig. Det blir som en tävling mot sig själv, och jag vägrar att förlora. Nu gick jag in till Big Chief o sa att om jag var tvungen att rulla mig ur sängen o förnedra mig i inte så klädsamma gay positioner. Så kommer jag inte.

Anna har ställt upp o haft Nero medans jag jobbat och sett till att jag sluppit gå med honom mer än nödvändigt…Tack Anna

Nu ska jag bara ut med kräket o sen lägga mig i sängen på min värmedyna och hålla tummarna för morgondagen, för det kan omöjligt bli sämre än idag.

Eller kan det??

Vaknade vid 11 och käkade lite gröt innan jag tog Nero ut på en långpromme, med mig tog jag Anna. Vädret var skitfint och solen sken. 1 timme och 15 minuter senare var jag hemma igen. Då satte jag igång med att dammsuga hela lägenheten, plockade bort berget av reklam från köksbordet, allt detta toppades med toastädning. När man jobbar som jag gör så blir det aldrig av när man jobbar och då får man helt enkelt passa på när man har sin lediga dag.

Idag kom Angelica (mitt ex. ex. för er som inte hänger med) förbi från staden där IKEA ganska nyligen öppnat butik. Med sig hade hon sin nya kille, en trevlig prick och jag är verkligt glad för hennes skull. De var på väg hem till staden 13 mil söderut vars hockeylag spelar i allsvenskan.

Anna dök oxå upp och till sist så svängde Sajkosissan, Janne och lillskrutten deras förbi. Det blev trångt runt bordet och många koppar kaffe gick åt mellan skrattsalvorna och det allmänna surret som blir när 6vuxna uppdaterar varandra med fikabröd och kaffekoppar i handen.

Nu har alla farit och nu sitter jag själv här framför tv:n och tittar på hockey medans jag med stooort problem försöker komma på nån maträtt som är tillräckligt rolig att bemöda sig att tillaga för en person.

Det blir nog mackor

Som om jag inte tyckte om kattjäveln innan gårdagens skithistoria så har fanskapet gått in i löpen nu, detta i sig är väl inget inget att hetsa upp sig över. Nä…. Problemet är att hon nu går runt i lägenheten o jamar i alla tänkbara tonarter och stryker sig mot allt  och alla. Felix den snöpta stackaren går och tittar förskräckt på henne o det nya beteendet hon uppvisar. Med sina "cohonies" intakt så hade han jublat över möjligheten som nu går runt o jamar framför han.

Nu ska jag lösa biljett till HMS Sleep.

Idag har inte många knop blivit gjorda. Endast Neros promenader har blivit utförda, alla annan tid har jag tillbringat i soffan under ett täcke och sett på kvalseriehockey. Jag har insett att jag vill inte ha upp ett endaste lag till Elitserien. Nu när AIK redan spelar där. Om jag fick bestämma så kan vi stänga ligan nu.

Jag tror dessutom att jag kan sluta med att påstå att jag blir hejdlöst bakfull. Jag har insett att om jag inte vaknar innan typ 8-9 tiden så kräks jag inte. Idag hade jag bara huvudvärk när jag vaknade, inte illa för att vara jag. Imorgon hägrar två dagars jobb innan jag får vara ledig en hel dag igen…. Jippie

Kattjäveln har inte hittat på nått nytt avförings stunt mot mig, jag antar att mitt lugna sätt att tillrättavisa henne slog igenom fullt ut. I och för sig så hade hon blivit skickad till de sälla jaktmarkerna.

Eller åtminstone flyttat in i badrummet.

Har lovat Sajkosissan att vara kattvakt åt deras bonusbarns katt. som tack för min gästvänlighet så kom jag på henne att skita i min säng när jag tände i taket för att klä av mig.

Jag talade då om för katten vad jag tyckte om tilltaget i en lugn o sansad ton.

Händer detta igen så kommer straffet att bli att resterande tid instängd i badrummet eller i en kattbur

I kid you not

Efter att de senaste 4 åren vid denna tidpunkt haft en vilopuls på 130 konstant under 14 dagar så kunde jag i lugn å ro sätta mig framför tv:n och NJUTA av att se kvalseriehockey. Idag såg jag Brynäs - Västerås och jag hade en puls på typ 60-70 och svor inte en endaste gång, skrek inte som en skadeskjuten älgtjur när det blev mål. Inget poängkalkylerande och maniskt tittande i tabell eller spelschema.

Känslan var ovan men jag saknar den definitivt inte.

AIK har gjort klart med ny tränare, det blev "Säcken" som tog över. Det tror jag blir bra och fördelen med att få klart med tränare tidigt är då är det lättare att värva spelare. jag ska inte gå in på det djupare om varför….. Utan konstaterar att det bara är så.

Idag hade jag utvecklings samtal med Big Chief. Jag kommer inte att få sparken efter mina 6 månaders provanställning, såvida jag inte mördar nån obeskrivligt korkad kund vill säga.

Anna kom förbi o tiggde till sig lite kaffe och fick smaka den otroligt goda kaviaren med banansmak, nu är ju hon den mest matpetiga vuxna människa jag känner så jag fick äta upp 2/3 delar av mackan. Detta är väldigt märkligt eftersom hon faktiskt gillar mat, för er som ändå tvivlar kan ju läsa om hennes kamp i vikttävlingen vi hade. hon äter allt, såvida hon slipper se hur det tillagas ELLER inte ser äckligt ut…Enligt henne alltså. Där kan frön i en god sallad enligt henne se ut som maggot och då inte äta detta..

Logiskt..Nja.

Idag åkte AIK ut ur slutspelet med buller o bång. Förlusten med 6-0 var lite väl stor, sen att släppa 3 mål på 43 sekunder torde vara någon form av slutspelsrekord. Det hade varit trevligare med en hedersam förlust än dyngstryk. Men man ska vara realist, det skiljde  trots allt typ 35 poäng mellan lagen och sett över 7 matcher ska vi inte vinna. Men 8-0 till HV på två matcher suger naturligtvis älgpung.

MEN vi är inte i kvalserien med magsår och hjärtproblem som är en naturlig följd

Min lille pussekilles exemsår blir sakta men säkert bättre o bättre, jag blev som jag misstänkte redan från början tvungen att köpa en krage, detta eftersom han inte kunde låta bli att klia på såret. Maken till ledsnare hund fick man faan leta efter när jag satte på kragen. Han stod helt stilla och rörde sig inte på minst 5 minuter, lite senare så gick han ut i hallen och tittade på dörren. Han såg het mentalt efterbliven ut, han vred inte ens skallen när jag frågade han vad han pysslade med. Maken till tragisk vovve fick man leta efter.

Min lilla kille är världens snällaste och coolaste hund, men ibland går han ut på prommenaderna som en obstinat jävel. Läs HÄR om hur han kan vara, de få gånger han sätter den sidan till.

AIK försökte än en gång att vinna i Jönköping mot HV. Nu spelade dom bättre än hemma senast men det blev ytterligare en förlust, nu blev det iofs bara 2-0. Än en gång känns det som om vi har marginalerna emot oss, förra gången missades en straff i slutet av 3e perioden. Idag gör Stefan Liv idioträddningar som tyvärr hindrar oss från att kvittera och på så sätt skaka HV. Men vi har en ny chans imorgon. Ny match och nya förutsättningar, vi har trots allt tagit en seger mer än vad alla experter trodde vi skulle kunna klara av.

Satan vilken smärtsam förlust!!

1-7 säger det mesta. Att släppa in en från området mellan mittlinjen o anfallsblå hjälper ju inte till, att man sen bosätter sig i utvisningsbåset eller fixar till sig matchstraff ökar ju inte chanserna

I övrigt inget nytt att förtälja.

Idag var jag på min första slutspelsmatch i hockey…Någonsin!

De så kallade "experterna" har tippat 4-0 i matcher till HV. Jag var inte ett dugg nervös inför matchen på jobbet eller på vägen dit, men när jag satte mig ner på sittplats började nervositeten komma smygande. HV tog tyvärr ledningen efter en snabb spelvändning där AIK fipplade med pucken i mittzonen. Totalt sett ett rätt kraftigt spelövertag för HV.

I andra kom AIK ut med bättre skridskoåkning o passningsspel och Lee Goren lyckades tippa in pucken mellan benen på LIV, passningen stod Kosken för. Resultatet stod perioden ut o jag hade en puls på ca 130. Det kan inte vara nyttigt. Även Anna o hennes familj levde sig med i matchen, men inte lika mycket som jag. Anna tyckte oxå att det var spännande o slängde händerna för ansiktet när AIK missade bra chanser att göra mål. Efter matchen hade nervspänningen gett henne huvudvärk oxå

I 3e perioden böljade spelet fram o tebax innan HVs svagsinte Ward ut för en övertydlig armbågstackling på Renberg med typ 3 minuter kvar. Efter att kosken kommit ganska själv på vänsterkanten så la han en snygg macka till McDonnel som behärskat la in segerpucken bakom Liv. Efter målet var det närmare 3-1 än 2-2.

På det hela taget var det en bra o spännande match som tack o lov inte gick till sudden. Att ha 130-140 i puls i flera timmar ÄR inte nyttigt.

På jobbet har det mesta gått i de vanliga spåren, kunder med frågor o jag har roat mig med att skojja lite med kunder. Det kom en kund som är med i AIKs värvar kommité, jag kände naturligtvis igen honom men jag bet mig i tungan för att inte direkt börja snacka hockay istället för o prata diskmaskiner. Han o hans fru stod i valet o kvalet när han frågade om hur lång garantin var. Med allvarlig min sa gag att han inte skulle få någon garanti alls. Han tittade storögt på mig innan jag brast ut i ett leeende.

- Men ju mer du sjunger om AIKs kommande nyförvärv desto längre garanti får du.

Han brast ut i ett stort skratt.

Han köpte en diskmaskin By The Way

I helgen som var hörde jag Nero ligga i i hallen o tjuta till lite nu o då. Han har kliat sig rätt mycket sen i typ fredags o jag tog tag i han o gjorde en besiktning på honom. På hans vänstra kind hittade jag ett öppet sår stor som en 50 öring och lite svullet. Men fram till idag har det eskallerat till att bli lite större än en 5krona och jävulskt mycket mer svullet samt alldeles varigt. Som den hårde o coole tjomme jag vill tro att jag är så fick jag panik o inbillade mig att Nerokillen min skulle dö. Jag for idag in till verinären o tiggde till mig en akut tid. Det visade sig att han hade något som i vetrinärkretsar kallas för "Retriver exem" som han har kliat sönder o sedan har det då blivit inflammerat.

Hade jag inte kommit när jag kom hade kunnat går riktigt illa. Nu har han blivit rakat runt o på såret samt fått pencillin, men guds hjälp o nyklippta tassar ska det förhoppningsvis bli bra. Annars får han en tratt runt skallen.

Idag var min lediga dag o alla i hela världen verkade veta det eftersom min telefon ringde stup i ett från klockan 9 på morgonen, i vanliga fall så min telefon rätt tyst. Nu tjurlåg jag kvar i sängen till 11 innan jag knatade ut med Nero. Sen bar det av till stan med Highlander o KalleMannen för lite lunch o kaffe.

Imorgon blir det ett satans snabbt kvartsamtal som börjar 18.15, därefter direkt på Nya Templet o se sin första slutspelsmatch live.

Heja heja heja AIK *klapp klapp*

Fick skäll av en kund idag, den värsta sen jag började. Nu var det iofs hans fel och jag anser att jag INTE gjort något fel i saken, Vi är inget jävla lager-for-rent-företag utan en affär. Men men så kan det vara ibland. Har fått tips om att inte skriva om korkade kunder eftersom någon kan klura ut var jag jobbar o eventuellt vilken kund det nu kan gälla. Dessutom kan det ge dålig "Goodwill" till företaget jag jobbar åt.

Hur som haver så vill jag ju inte få kicken på grund av något sådant, så jag kommer att hålla en låg profil inom korkade-kunder-området. Såvida jag inte råkar ut för en riktigt dunder idiot som förstör min dag helt å hållet…Då jävlar kommer jag att skriva av mig oavsett vad.

I afton råkade jag ut för ytteligare en korkad kund. In kommer en kille i 25-35 års åldern med sin moder och fader, fadern tog till orda i sin sons ställe och med sig hade dom en cykel. Cykeln är trasig och jag vill reklamera den sa han lätt upprört, jag frågade vad felet var och sonen tog då till orda.

- Cykelkedjan hoppar av hela tiden, något är fel på cykeln sa han irriterat…

- Jaha… Har du spänt bak däcket o sträckt kedjan?

- Nää…Men min bror har det, sade sonen.

- Ja då vänder vi på cykeln o kikar sa jag.

Jag vände cykeln upp o ner och tog fram en skiftnyckel. Den ena muttern krävdes kraften av mitt pekfinger på skiftnyckeln för att lossa den.

- Ja jag kan förstå varför din kedja hoppar sade jag…Muttern är ju inte åtdragen sa jag…Är du säker på att han har skruvat åt muttern??

Då svarade modern.

- Ja det antar jag ju att han gjort.

- Ja sitter inte muttern hårdare än så här blir resultatet en kedja som hoppar sade jag med en blick som inte var road av sura kunder som inte ens kollat dom mest basic sakerna innan dom kommer in o klagar.

Jag gav mig då på mutter nummer två. Den var så lös att jag lossade den med fingrarna!

- Den här är ju inte ens åtdragen sa jag o visade med en demonstrativ tydlighet när jag rallade upp muttern.

Moder, fader samt son tittade som fån på mig medans dom med olika fraser försökte skyla över sin dumhet.

- Jag fixar det här problemet åt er så ska ni se att kedjan inte hoppar igen…. Och se til att din bror lämnar över cykelreparationerna till någon som faktiskt kan nästa gång.

Allt detta med en trevlig uppsyn och leende. Dom tog och vände på cykeln och lämnade butiken under tystnad…Inte ens ett tack eller en ursäkt för sin dumhet fick jag. Men o andra sidan så kändes det som om all ilska o surhet lixom bara rann av dom, och bara det var roligt att se.

Ha en trevlig helg på er alla… Själv ska jag jobba

Idag gjorde jag en sak jag inte gjort sedan jag började på mitt nuvarande jobb. Jag var där en halvtimme för tidigt. Jag är 9 gånger av 10 ute i sista minuten, men inte idag…. Jag hade sett fel på schemat. Dagen knallade på med en liten bonus, timmes färgkurs, det var jävligt nödvändigt eftersom min kunskap inom färg är minimal till gränsen till obefintlig. Nu hoppas jag att min chef anmäler mig till en endags kurs framöver.

När jag sent om sider äntligen fick sluta så satte jag mig på cykeln för att ge Nero en riktig genomkörare innan AIKs möte med HV.

Förutsättningarna var glasklara, ta en poäng mer än vad SSK och slutspelspatsen skulle vara säkrad. Nu är det ju så att vara en AIK suporter är inte det lättaste och GUD har ju lett konspirationer mot mig/oss/AIK förr som jag tidigare skrivit om.

1:a perioden var jävlar ingen glädje att bevittna, spelarna var nog tagna av stundens allvar för dom klarade inte av att slå två pass i rad till rätt adress på helaperioden, trots det hade vi ett par riktigt bra chanser att ta ledningen. Vi ska vara glad att HV hade 5 landslagsmän borta.

2:a perioden hann knappt börja innan Öberg sydde in 1-0 i powerplay, Nu blev det jävla liv på HV eftersom de tyckte att Rådbjer blåst av för blockering ögonblicket tidigare men godkände det ändå. Ska jag vara riktigt objektiv så tror jag faan inte att målet skulle bli godkänt, men som sagt…. Så är jag ju inte det. Efter det så gjorde gjorde vår gamle AIK spelare Åkerman en riktig soloräd ända från bakom eget mål fram till anfallsblå linjen där han avlossade stora kanonen i Hadelövs plockhanskryss till 1-1. En tavla av Hadelöv om ni frågar mig. McDonald lyckades göra mål på egen retur och gav mitt AIK återigen ledningen.

Nu trodde man på avancemang till slutspelet, för i Södertälje ledde MoDo med 2-0.

3:e hann faan inte ens bli 20 sekunder gammal innan AIK blev statister i ett av de vackraste anfallen denna säsong, naturligtvis var Åkerman med på ett hörn med ett snyggt assist. NU började hjärtat slå betydligt fortare än de normala 115 slagen/minut jag vanligtvis har när jag är på Nya Templet. När sen AIK bjöd på HVs 2-3 mål trodde jag inte att mitt hjärta skulle skära ihop. Till råga på allt så hade SSK kvitterat nere i AXA ladan till 2-2… Då kändes det verkligen som att allt var på väg att gå åt helvette, jag var tvungen att sätta mig ner och lugna ner mig. Jag trodde faan att jag skulle dö där o då. Efter ca halva sista perioden tog Perra timeout. Personligen trodde jag inte att det skulle hjälpa… Men undrens tid var inte förbi, för lite senare fick Söderberg äntligen sätta en puck. Sitt 21 mål för säsongen.

Nu var pulsen löjligt hög och som det såg ut i de andra matcherna så skulle den sista matchen bli helt avgörande om vem som skulle få den sista platsen till slutspelet. Då gör Öberg sitt andra mål för kvällen på pass av Renberg och AIK har vänt matchen till 4-3 och på egen hand sett till att ta sig till slutspel för första gången sedan 1981!

Nu var jag i upplösningstillstånd och chock samtidigt. Det är detta man väntat på sedan man började se AIKs matcher i dåvarande div.1 mot lag som Kiruna, Boden, Piteå och Löven. Och inte ens då klarade vi av att vinna DEN serien ens.

Men nu är vi äntligen där!

Heja heja heja AAAAIIIIKKKK

Idag har vi varit på kurs/studiebesök med jobbet.

Färden startade från vår stad klockan 7.45 och vi var framme ett gäng minuter senare. Jag tog mig friheten att sätta mig längst bak i den hyrda bussen och drog ner mössan över ögonen. Det tog mig inte ens 5 minuter att somna, jag vaknade 1 minut innan vi var framme i staden vars elitserielag ligger bland de sista 2 i serien, tala om att man behövde den extra sömnen.

Kursen var givande och väl behövd i mitt fortsatta arbete åt min arbetsgivare. När vi lix var där så passade vi på att kika på hur deras butik var uppbyggd.

Hemresan fick jag äran att köra bilen, det var fint väglag o lite trafik. Väl hemma så gick direkt ut med Nero en timme i skogen innan jag satte igång med en väldigt sen middag. Anna kom förbi på en kopp kaffe och en film. Vi såg "No Country For Old Men" En väldigt bra film men udda och lågmäld, endast EN gång fick man höra musik i filmen o det endast i ca 30 sekunder….Alltså ingen filmmusik!

Trots det så ger jag den betyg  4 av 5.

Nu ska jag ut med Nero på kvällspromme innan jag duschar o lägger mig isäng. Imorgon öppnar jag butiken och efter det blit det att avlägga ett besök till Nya Templet för den hyperviktiga matchen mot HV71, vinst där och slutspel för mitt lag ser onekligen bra ut.

Tjohalian har ju lov nu och för att stackarn ska få göra något skoj under denna vecka så fick hon idag fara till min ömma moder, hon är ledig och lovade att ta henne på badhuset och andra roligheter medans jag måste jobba, idag var till råga på allt min lediga dag så ni kan kanske först mitt dåliga samvete för henne. Så nu blir hon där tills på fredag.

Det var typ allt….Vad jag kommer ihåg iaf.

Fredagen började med att måsta jobba 10-19 innan jag fick fara till Grabbarna Grus.

Grabbarna Grus består av: Mr Moneymaker, Mr Smart, Mr Welder, Wesslan, Dajmen, Bjökke, Mr Tall och lilla Jag. Två stycken kunde av olika andledningar inte vara med i år. När jag väl dök upp så vara alla redan där o smålulliga, det blev lite Nindendo Wii, Guitar Hero och poker innan vi satte oss i Mr Monymakers utomhus bubbel pool där vi surrade på om allt och ingenting, vid 02 tiden skjutsade jag hem Mr Welder innan jag själv begav mig hem för att förbereda min inför lördagen.

Lördagen började med att jag vaknade vid 12 rycket och det som hände innan jag tog mig upp på Nya Templet beskrivs bäst av min vapendragare Anna.

När jag mött up boysen så gick vi in och satte oss, när det var typ 15 sekunder kvar av nationalsången så gick brandlarmet igång vilket betydde att HELA ladan var tvungen att utrymmas. Det var enligt den lokala morgontidningen en rökgranat som någon mindre begåvad tomte tagit in på arenan och detonerat. Nu tror jag Luleå tjänade på matchstartens uppskjutning eftersom dom dominerade 1a perioden med bättre skridskoåkning tätare spel i mittzonen och bättre spelvändningar, AIK hade trots det lika bra klara målchanser som Luleå även om perioden gick klart på poäng till Luleå. I 2a perioden så jämnades spelet ut och Renberg gav AIK ledningen innan ett sorgligt flygande byte gav ett Luleå ett 2 mot 1 läge som firma Omark-Harju inte gjorde något misstag på och 1-1 var ett faktum, det tog bara 1,5 minut för att kvittera AIKs ledning och den enorma glädje man hade tog snabbt och brutalt bort. Styvt 10 minuter senare i period 2 gjorde Renberg sitt och kvällens andra AIK mål och vi skrek lika mycket som Luleås fans var tysta. I 3e periodens början hade luleå ett 5 mot 3 läge i en minut, när dom inte lyckades kvittera så kände vi oss ganska lugna, på slutet kom AIK i ett 2 mot 1 läge och Lee Goren la in 3an mellan benen på Luleås målvakt. Vinsten gjorde att vi nu var klar för Elitserien även nästa säsong, nu är slutspel som gäller!

Säga var man vill om luleås fans men dom blandade fyndiga sånger med lika korkade, En fyndig sång dom sjöng var att AIKs ståplats var platsen för släktträff för "Marklunds", den mest korkade var att "Hela Sverige Skrattar"…. Dom ligger ju för faan sist i serien!!!!

Efter matchen knatade vi alla ner till Bjökkes broders lägenhet där vi drack lite öl, analyserade tabellen på text tv, vi som fortfarande har hår fixade till det. Därefter begav vi oss på restaurang av högre klass där jag käkade en räksurprise till förrätt, oxfié med ädelostsås til huvudrätt samt öl. Efteråt gick vi direkt på pub för att bygga upp kvällens alkoholhalt. vid 22 tiden gick vi sedan på Station 8.

Det märks att vi inte är 20-25 år längre, tempot är numera lägre även om viljan finns. Visst har vi fortfarande trevlig men jag tror nog att vi får skippa 2-dagar-festar temat till att sikta in oss på en RIKTIG utekväll, fredagen kan vi fortfarande surra på osv, men ölen gör mer skada på våra gamla kroppar än förr .

Ett skrov på MAX avslutade kvällen.

Vaknade första gången vid 10 när dom ringde från jobbet o efter samtalet jag somnade om direkt, vid 16.30 vaknade jag till o klev upp för att följa med när Anna skulle skjutsa min tjohalia på ridskolan, själv var jag ju inte körduglig. Dagens positiva sak var att jag inte spytt. Man ska glädja sig åt det lilla.

Resten av kvällen har gått i lugnets tecken och ingen är gladare än jag.

Summa summarum är att helgen har varit skittrevlig och jag ser redan fram emot nästa års träff.