När jag blivit hotad med krossade knäskålar och utdragna tånaglar av Anna o hennes mamma så begav jag mig på akuten. Personligen anser jag mig inte vara tillräckligt sjuk för att ta upp tid o plats för dom som är riktigt sjuk.
Men jag ville fortsätta kunna gå
.
Väl där satt det ca 8 personer i åldrarna 2-70 år, alla betydligt sjukare än mig. ALLA tittades på mig med en spydig syn, en kille satt till och med o höll i sin egen lösa armstump, jag överdriver inte! Jag tog mig en kölapp o satte mig ned. Efter ca 15-20 minuter kom mitt nummer upp.
-He dig hit vekling röt sköterskan åt mig.
-Öööh okej.
-Vad är det för fel på dig då? frågade hon med misstänksam uppsyn.
-Jag har haft feber sen i tisdagskväll o kan inte svälja eller äta något.
-Är det allt?? Lite feber alltså…Och inte kunna äta! Har jag förstått dig korrekt då?
-Öööhh..Ja
-Men stackars dig sa hon med en isande sarkasm i rösten.
Hon började fylla i papperen och tittade upp då och då. hon började humma nån obskyr låt samtidigt som hon frågade om jag hade feber.
Ja det har jag, fast jag tagit Alvedon och Ipren.
-Ja vi ska väl se så det stämmer då sa hon o blängde på mig misstänksamt.
Hon tog fram öron tempen och lät med van hand skyddshylsan glida på pipen så hon skulle kunna ta och tempa mig.
-Sitt still sa hon och tog tag i örsnibben.
Smärtan när hon våldade in pipen i örat var obekrivligt smärtsamt och jag skrek ut ett kraftigt AAAAJJJJ.
-Skriker du igen o skrämmer dom riktigt sjuka människorna därute i väntrummet så är det det sista du gör väste hon, detta med ett fortsatt stadigt tag om min örsnibb.
Smärtan i andra örat var obeskrivligt..men jag skrek inte, de riktigt sjuka vill man ju trots allt inte skrämma upp mer än nödvändigt.
-Nu får du sitta här ute o skämmas bland de riktigt sjuka patienterna här ute innan du får ett eget rum där vi tar en odling på din hals.
Som straff så hade dom på tv4 den där uberhurtiga jävla Timell som tillverkade ett ljudrum i Äntligen Hemma. Där påpekade dom minsann att där hade det varit RIKTIGT allvarliga sjukdomar i farten, nämligen blindtarmsinflammation. Inte nån jävla fjantig feber här inte, detta sades medan Timell pekade rakt mot mig. Efter ytterligare in bit in i programmet meddelade dom att det minsann hade varit en brusten blindtarm, det kan man faktiskt dö av, så allvarligt var det.
Jag skämdes
.
Sköterskan tittade ut lite nu o då för att se om jag gett upp och farit hem med skammens svans mellan benen. Men nu var jag alldeles för trött o slut för att ens orka. Detta + att jag nu satt alldeles ensammen ute i väntrummet gjorde att det nu heeelt plöötsligt fanns ett rum ledig dit jag nu blev förvisad.
-Sitt här o vänta så kommer jag o tar odlingen på dig.
Det tog en stund innan sköterskan kom in med de erfoderliga verktygen, jag trodde att det var en tops..Men ack så fel man kan ha. Nä tanten hade varit ute i skogen och hämtar en kvist/gren som förmodligen legat minst en vinter under snön, på denna kvist/gren hade hon snurrat en trasbit som jag lovar och svär såg ut att komma från en mopp…Men vad vet jag.
Hon tog ett stadigt tag under halsen på mig med den ena handen o sa:
-Sitt still o håll käft, det sista du vill är att "VI" måste göra om det här…Eller hur?
Hon stirrade stint in i mina ögon och skräckslagen nickade jag eftersom jag inte kunde prata för smärtan, eller egentligen för skräcken för att smärtan skulle öka. Hon tog den egentillverkade topsen i den ena handen och höll min mun öppen med den andra innan hon förde ner pinnen/grenen i halsen min med ett tjaskande ljud. Hur ont det gjorde kan jag för mitt liv inte ens försöka att börja förklara, jag nöjer mig med att konstatera att det INTE hjälper att intala sig att "Smärta Är En Högre Form Av Njutning"
När jag låg där halft medvetslös på golvet med blodet pulserandes ur mungipan min hörde jag sköterskans röst.
-Läkaren kommer när och om han kan, vill och ids.
Jag släpade min sorgliga arsle upp på britsen o somnade. Vaknade med ett ryck när läkarens sko tog i min rygg med en väldig kraft.
-Är du vaken? frågade han medan han brände av ett leende från öra till öra.
-Ja nu är jag det kved jag medans jag kippade efter luft
-Bra, sätt dig upp i stolen där.
Jag satte mig i stolen jag tidigare fått "smaka på" pinnen/grenen. Han bad mig gapa stort och tog sin ficklampa och lyste ner i min blodiga hals.
-Efter att ha tittat på odligen och nu din hals så kan jag meddela att du har halsfluss sa han kliniskt.
-Halsfluss?? kan man ens få det om man opererat bort halsmandlarna utbrast jag?!.
-Javisst kan man det, medan han vände sig bort från mig suckades "amatatör" och förmodligen himlade med sina ögon oxå.
Han ställde sig upp och sa att nu var det bara att bege mig till närmaste apotek så skulle mitt recept befinna sig där. Tala om att utvecklingen har gått frammåt. När jag började gå hörde jag läkaren ropa efter mig:
-Nästa gång du kommer hit så måtte det vara dina anhöriga som släpar hit ditt döda kadaver jävla fjolla!
Så här kan ett besök på stadens AKUT se ut om man nu som jag kallas för överdrifternas konung får överdriva lite.
.
.
.
. 
