Idag kom min pussekille hem från sin semester i en by utanför Kalix. Där har han levt det perfekta livet medans Anna o jag har hållit på med vårat hus. Vi tyckte att det inte vore rätt mot Nero att springa kors o tvärs i huset och inte ha riktigt tid för honom. Väl i byn utanför Kalix har han fått vara ute i skog och mark i 3-4 timmar om dagen med den snällaste av styv hussar. Han har lindat stackarn om lillfingret och har vekligen levt livet. Nu är han tillbaka hos oss och nu ska han försöka hitta sin plats i huset och i vår familj igen. Det är en jävla skillnad att vara i centrum i norrland till att ligga längst ner i hierarkin hos oss. Han lär väl pissa på min kudde som hämd för att jag tog hem han från det "perfekta" livet, sett ur Neros ögon.

Själv har jag de senaste dagarna börjat sakna min kille eftersom vi har börjat få mindre kvar att göra hemma. Jag saknar prommenaderna och mitt egna dåliga samvete som jag måste ha för att orka masa mig ut och få frisk luft samt att gå ännu fler steg än vad jag redan gör på jobbet, vilket är minst 9-11 tusen steg om dagen.

Jag har jobbat hela helgen och missat AIKs match hemma mot djurgården, vilket nog var tur. Jag hade nog slitit ut mitt hjärta med min tandpetare oc0h slitit bort min böljande kalufs. Vinner man skotten med 51-23 så ska man tammefaan vinna. Men å andra sidan så finns det inget värre än en målvakt som spelar i trans.

Jag har själv gjort det och sett det göras förut.

Imorgon är jag ledig och ska då gå på en uppfriskande promme i skogem med killen min samt att beta av min lista som Anna i vanlig ordning gjort till mig.

Min syster har fått barn igen. Hennes 6e unge blev en pojke på 3,2 kg och 49 cm lång. Namnet på denna lille krabaten vet jag inte i skrivandes stund, men när vi ska dit o kika så ska jag fråga. Alternativt så får ni kika in på hennes blogg, hon kanske får tummen ur o skriver det där före jag.

Nu ska jag ut med Nero på kvällspromme innan jag ska ta en dusch innan jag ska sova i den skitsköna sängen vi nu har.

Fridens liljoremoticon