Tankar om att vara en supporter
Att vara supporter är behäftat med himmelska höjder och blödande magsår och känningar i hjärttrakten. Kort minne är oxå något som vi ofta tar till, men det är nog mer en överlevnadsinstinkt man måste ha, tror jag.
Nu är jag med många AIK supportrar väldans oroade över formen som vårt lag visat upp efter juluppehållet. Att vi lett elitserien för första gången sen Gustav Vasas dagar gör nog att vi blivit lite stor och bekväma av oss. Att efter detta rinna utför tabellen likt piss efter benet när man kissar på sig är inget man varken tar lätt på eller mår bra av. Nu krävs det att laget kavlar upp ärmarna och ta av sig finskrillorna och kliver ner i skiten och gör jobbet i stanken, att göra detta är ett måste för segerns sötma smakar såå mycket bättre då.
Det dåliga minnet då? Att AIK hade 11 raka matcher utan seger för nån säsong sedan har många förträngt eller bagatelliserat i sin strävan av att skona sitt sinne och kropp från stora påfrestningar.
Det har då jag gjort.
Nu är det 5 poäng ner till den svarta kvalserien som får vissa män att spela som krattor och lag att ibland underprestera komiskt mycket och andra höjer sig till nivåer dom sedan aldrig kommer i närheten av. Supportrarna till dessa lag vars prestationer är under all kritik blir deprimerade, apatiska och sura och allmänt svåra att ha att göra med lider jag med. AIK har vid två tillfällen varit där, jag har suttit i väglöst land mellan Arjeplog och Sorsele och tittat på text tv i tre timmar för att besviket skrika ut min sorg när AIK misslyckats med att ta en ynka poäng av ett redan avsågat Leksand.
Dessa supportrar känner jag och lider med.
Att vara MIF Redhawks supporter i dessa dagar är inget jag är avunsjuk på. Att föreningen haft ett uttalat mål att vara bland de tre lagen som får en direktplats i kvalserien, och väl där sedan ha allt att vinna. Till att förlora mot allt o alla måste detta vara en riktig mardröm för de supportrar som faktiskt älskar sitt lag o skiter blanka fan i att det finns en sport som heter fotboll och andra idrotter som spelas i staden dom bor i.
För dessa människor lider jag med även om jag inte lider med klubben.
Att ha gjort så många fel i både lagbygge och vid sidan av måste vara en bedrift i sig. Att ha en person med så mycket makt och som ska vara med och peta i både det ena o andra vad gäller värvningar och annat hockeytekniskt kan inte vara bra. Att ha folk som kan hockey på rätt position samt kontinuitet på tränarsidan torde vara att föredra framför en persom som håller i stålarna och kräver att få vara med och sportsligt utforma laget. Att ha typ 10 tränare på 8 år är inte en vinnande strategi. Se bara på hur vi hade det under de mörka åren i serien Malmö nu befinner sig i.
Men Percy är oxå en supporter, och att måsta se sitt stora hockey intresse och skötebarn sjunka i serien likt Titanic är inget jag skulle vilja uppleva.
Rik eller inte.
Och som läget ser ut för MIF från sin 11 plats i serien gör att jag inte skulle vilja gå i hans skor.
För även Percy är en supporter, och för det lider jag med honom.
…..Jag har ju ett jobb att gå till
Det tydligaste paret jag spontant kan komma på i ämnet i fråga.
